Guided By Voices – King Shit and the Golden Boys
lo-fi, alt rock, indie rock
För att vara ett band som verkligen är ihopkopplat med öldrickande och hänga ute så har GVB något som andra verkligen saknar. Teh fuck is dat?
Alla har en viss grupp som de lyssnar på för att öka på ens ego och självkänsla. En sån optimal grupp som träffar en på det planet att man känner sig som Johnny Bravo, guds gåva till kvinnorna. Min grupp heter Guided By Voices. Deras musikstil brukar jag oftast kategorisera som ett hopkok av tre olika stilar: lo-fi, alt rock och garagerock. Det blir väldigt rått och energiskt men aldrig åt punkhållet. Melodin och det trallvänliga är en av GBV stora fördelar. Trots deras stil så lyckas de sjunga och spela allt som om det vore rena poplåtar. En annan sak som verkligen utskiljer dom från andra band är hur de bygger upp sina låtar - sällan är en låt över tre minuter. De är oftast kortare historier som klockar in på två minuter. Jag kan inte hjälpas att förundra hur de lyckas ta deras smutsiga, skramliga musikspelande och göra om det till poplåtar. Jag väljer där att hylla sångaren, Robert Pollard, hur han sjunger allt med en sådan inlevelse och känsla som gör det till direkta sucéer. Sällan har ett sådant band haft en sådan motsägelsefull sångare. Deras nästan maniska besatthet och tiden de lägger på gitarrspelet är också viktigt att framhäva. Alla riff de spelar går verkligen in direkt i huvudet. We've got Airplanes, Don't Stop Now, Fantasy Creeps och Sopor Joe är klara favoriter från ett album som verkligen är ett av deras bästa.
http://www.mediafire.com/?mmmyc6muyei
