snacka om att bli utnyttjad över en dag..
Bright Eyes - Lifted or The Story Is in the Soil, Keep Your Ear to the Ground
Bright Eyes - Lifted or The Story Is in the Soil, Keep Your Ear to the Ground
Vet du en bättre nutida låtskrivare? Utmanarna till Conor Oberst går att räkna på ena handen utan tvekan. Vanligtvis så är hans skivor inte så här välproducerade utan är betydligt ”skitigare” och råare. Popinslagen är mer förekommande än på någon annan av hans skiva vilket gör denna till den mest lättillgängliga. Fokus ligger, och kommer alltid att ligga, på hans texter men rytmen och instrumenten får betydligt större utrymme här. Ett flertal låtar är rentav så poppiga att de skulle platsa på en radiostation. Främst låtarna Method Acting och Bowl of Oranges visar på den perfekta blandningen av det mera poppiga inslagen och hans dystra budskap. Det är delvis kärlekstrånande, delvis fullt av depressionsproblem och alltid är det beskrivet helt underbart. I låten Lover i Don't Have to Love finns ett flertal stycken som är talande för Conor Oberst:
I want a lover I don't have to love
I want a girl who's too sad to give a fuck
You write such pretty words
But life's no storybook
Love's an excuse to get hurt
And to hurt.
Do you like to hurt?
I do, I do
Then hurt me...
Folk kommer förmodligen klaga på hans röst. Nej, han kan inte sjunga. Inte heller kan Axel Rose, Håkan Hellström eller Oskar Linnros göra det men det verkar funka ändå. Här blir det en till komponent till ljudbilden. Genom att beskriva saker så desperat och nedslående så tar hans röst det till en nivå. Hade det varit en skönsjungande pojke hade en stor del av charmen gått förlorad. Desperata saker ska förmedlas genom en som upplevt dem och, framförallt, med känsla, något som Conor Oberst har ett enormt överskott av.
Skivan kommer funka för alla som någon gång har stött på problem i form av kärlek. Sista spåret på skivan, Let's Not Shit Ourself(To Love and to be Loved), är min personliga favorit av hans många låtar.
http://www.mediafire.com/?zgxtmjzzvm2
Bueno Vista Social Club – Bueno Vista Social Club
Bueno Vista Social Club – Bueno Vista Social Club
Cool kubansk jazzmusik. Ordet episkt återfinns alltid i samma mening som Bueno Vista Social Club. För att beskriva deras stil använder jag allmusics kategorisering:
Afro-Cuban Jazz
Latin Jazz
World Fusion
Cuban Jazz
Modern Son
Son
Cuban Traditions
Knappt något musikstil säger mig någonting men när jag lyssnar på skivan så känns allt ändå så bekant. Vill du ha musik till en spansk afton, kubansk cigarrökarkväll eller något annat awesome som har med latinos att göra så är detta soundtracket till eventet!
http://www.mediafire.com/?znknohozztm
At The Drive-In – Relationship of Command
At The Drive-In – Relationship of Command
post-hardcore, alt rock
Get ready for superlativ! Jag har absolut inget negativt att säga om denna skiva och de som tycker att den är dåligt har fel. Förståelse för att detta inte är din musiksmak finns hos mig men rent subjektivt så går det inte annat än att hylla At the Drive-In och deras Relations of Command. Deras energi är legendarisk, deras kraft i musiken är svårslagen och texterna är inte heller irrelevant nonsens som det skulle bli i deras nästa band, The Mars Volta. Visst gick halva bandet och gjorde gruppen Sparta men vem fan bryr sig om dem när Mars Volta finns? At the Drive-In symboliserar rock när den är som rock bör vara. Kraftfullt med gåshudsframkallande gitarrer och ett jävla röj på scenen. Detta är At the Drive-Ins bästa skiva och inte heller Mars Volta har slagit den. Ännu.. Cliffhanger Ooooh
http://www.mediafire.com/?5m4gtmmfnkv
Lykke Li – Youth Novels
Lykke Li – Youth Novels
Hennes namn och det hon har uppnått är saker man hör mer om än hennes musik. Förvisso en intressant grej men hennes musik förtjänar minst lika mycket uppmärksamhet. Det är väldigt modernt med en stor vilja att sammanföra en stor variation av musikinstrument i kompotten. Ljudbilden blir då givetvis spännande och delvis en rätt så ny sådan, om än inte riktigt avantgarde. Lykke Lis röst är även fantastisk; mjuk, skör och otroligt sensuell. Breaking It Up och Im Good, Im Gone är mina favoriter.
Lite småförälskelse-material över Lykke Li.
http://www.mediafire.com/?nmmmtmo2ynw
Jackson Browne – Late for the Sky
Jackson Browne – Late for the Sky
singer/songwriter, soft-rock
Jackson Browne är verkligen en man som står för vad lugn rock är för något. Det är ett känslofyllt album, om det råder ingen tvekan. Musiken och texterna flyter oftast ihop till en enda enhet då det är så fruktansvärt välgjort att man nästan ryser på vissa ställen. Hans röst har aldrig låtit bättre än på denna skiva enligt mig. Har du en ny kärlek så funkar denna skiva helt underbart för att tonsätta det du känner. Eller ännu bättre: ett krossat hjärta. Det handlar om saker som alla kan relatera till och musiken är väldigt lättigenkännande och romantisk. Genomgjuten skiva!
http://www.mediafire.com/?vlcsflmsr0cmr7n
Starsailor – Love is here
Starsailor – Love is here
I en showdown mellan Coldplay och Starsailor så väljer jag den sistnämnde alla dagar i veckan. Även om de inte kommit i närheten av Coldplays massiva genomslag bland publiken så tycker jag att Starsailor innehåller mer substans som band och en djupare känsla i deras musik. Starsailor får förvisso Coldplay att framstå som ett machoband i vissa stunder på grund av deras gnälliga sångare och nedslående musik. Men. Vi kan säga så här: gillar du Coldplay så kommer du gilla Starsailor, gillar du inte Coldplay så ge då Starsailor en chans, de är vassare!
http://www.mediafire.com/?i1ba5omtmnk
The xx – The xx
The xx – The xx
Bandet har uppnått förvånansvärt stort kändisskap trots deras icke radiovänliga musik. Musiken är lugn, skön avslappningsmusik och skulle ha funkat perfekt om det inte vore för en sak. Varje gång den manliga sångaren lägger sig i så går mina tankar direkt till lejonkungen och Bobby Mcferrin (mannen bakom låten don't worry be happy). Säga vad man vill om Bobby men det soundet och den rösten kommer man alltid att förknippa med honom på gott och ont. Det känns så extremt missplacerat och drar ned skivan något enormt. Trots det otroligt stora störsmomentet så fungerar skivan relativt bra, som bakgrundsmusik. Stilen är inte ny och har inget nyskapande i sig, allt har gjorts och gjorts bättre. Med det sagt så ser jag ändå fram emot vad The xx gör som nästa grej. Tror den kommer slå debutskivan med råge! Wazch ze up wit dem
http://www.mediafire.com/?jhfe23u15wvk616
Bob Hund – Jag rear ut min själ! Allt ska bort!!!
Bob Hund – Jag rear ut min själ! Allt ska bort!!!
Bob Hund är förmodligen det mest intressanta bandet som Sverige har att bjuda på. Deras blandningssound med new-wave, dance-rock och cp-rock fungerar helt otroligt. Ljudbilden är väldigt annorlunda från vad du än lyssnar på i vanliga fall. Självklart bidrar sångarens breda skånska dialekt till bandets underliga sound men musiken är alltid i fokus.
På ett sätt kan man beskriva deras musik och levnadsstil som anything goes. Alla är fula och förstörda men här är du alltid välkommen! Det är egentligen inget nytt på musikhimlen men de gör det verkligen till sitt eget. Öppningslåten är en rolig homage till Bob Dylan. Låtarna Det är nu Det Börjar och Tralala lilla molntuss, kom hit ska du få en puss! symboliserar Bob Hund på ett underbart sätt med musiken, texten, energin och deras budskap som de förmedlar till publiken. Wünderbar.
jag skall halvera mitt allvar till hundra procent
http://www.mediafire.com/?d9k4besggi1pavu
Wolf Parade
Wolf Parade ser jag oftast som wannabees av Modest Mouse. Men. På sina ställen glänser de verkligen över Modest Mouse. Shine a Light är en underbar låt.
On average, 50% of hotel guests order pornography on their televisions. A survey of Hilton, Marriot, Hyatt, Sheraton and Holiday Inn hotels found that nearly 70% of their overall profits from room services come from the hire of porn movies. In some countries where it is illegal to broadcast or have pornography, hotels are exempt in order to accommodate the “needs” of their foreign clients.
tänk på det under nästa familjeresa
tänk på det under nästa familjeresa
Tom Waits – Swordfishtrombones
Tom Waits – Swordfishtrombones
Tom Waits är en av tidernas största musiker. Det här är Tom Waits bästa album. Ska du vara förväntansfull? Ooh, fyfan ja!
Albumet markerar en helomvändning av hans musikstil som få artister har gjort. Innan denna skiva så spelade han in musik man hittade i pianobarer och på bluesställen. Det var stor prio på romantiken, finstämndheten och känslan i musiken. Hans röst var mer åt det lena hållet under de åren för att sedan växa till sig till en rejäl whiskeyröst. Efter ett flertal skivor i detta tema så kom helomvändningen. Vad man egentligen ska klassa Swordfishtrombones som vet jag faktiskt inte. Experimentielt är det men det är så invävt i ”vanlig” musik att det ändå inte känns särskilt nytt. En skiva man måste lyssna på för att förstå vad det är.
Hans stora förebild för denna skiva är Captain Beefheart, en annan som har en svag nerv för raspiga röster, spoken word och att spela in ovanliga ljud. Det Tom Waits gör mil bättre än Beefheart är främst texterna. Där Captains Beefhearts texter oftast är surrealistiskt strunt så innehåller Tom Waits texter några av de vassaste meningarna och mest färgstarka personerna som någonsin har berättats inom musiken. Låten Frank's Wild Years är ett riktigt typexempel på en sådan berättelse som Waits kommer med.
På ett sätt så känns det som om jag kommer gå i cirklar tills cirklarna blir raka fyrkanter i neonfärg om jag ska försöka förmedla mer om Tom Waits och Swordfishtrombones. Det finns så förbaskat mycket att ta upp. Där hans storhet ligger i är hans röst, hans sätt att förmedla sina texter och det instrumentella. Jazz, blues och alt-rock är bara några återkommande element på Swordfishtrombones, en utav de bästa skivorna någonsin!
http://www.mediafire.com/?mdnasrqnxlw
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)