What's the deal med att gå solo å ändå göra samma grejs som görs med bandet? Exempel: Panda Bear ur Animal Collective och Fever Ray ur The Knife. Vill man gå solo så ska väl det ändå finnas en strävan att få blomma ut själv och inte fortsätta på bandets utstalkade väg? Att själv vilja göra något annat, något nytt och inte låta exakt som ens band gör.

Eller som våra egna "superhjältar" i Snook gjorde: Bröt upp för att satsa på en solokarriär och släpper då, på varsitt håll, två skivor som låter exakt likadant.. Här satsas på det egna, Ohyaa! Ingen diss mot någon av de två popsnörerna, I do rather enjoy them, utan finner det märkligt helt enkelt.