Elliot Smith är en stor personlig favorit. Om det råder inga tvivel. Hans musik fungerar som synonym till orden gloomy, calamity och sadness. Det är nog omöjligt att lyssna på honom utan att bli nedstämd. Men känslor är känslor och alla ska kännas! Och damn, hans musik fungerar på det ledsamma planet!
X/O fortsätter på den utstakade vägen och innehåller egentligen inget nytt. Inte heller behövs det. Inte heller hade det funkat. Skivan är som den ska och är alldeles perfekt. För vad den är. Självklart finns det brister men jag har svårt att ta så hårt på de. Inte heller kommer du göra det. Så länge skivan spelas när skivan ska spelas, i dess rätta forum, så är den perfekt. Att spela Elliot Smith på förfester är inte en bra idé.
Waltz #2 är nog hans bästa låt för övrigt.
