Manlighetens sidor:
Där två vägar går ihop till en hamnar jag precis bakom en tjej som också är ute och springer. Jag har hållt samma tempo hela tiden och hade tänkt göra det på hela rundan. Problemet som uppstår är att hon håller samma fart. Givetvis kan jag inte springa bakom, är rädd för att bli misstagen för en våldtäktsman eller liknande. Gentlemannen i mig talar. Inte heller kan jag sakta ned. Bli ivägsprungen av en tjej? Det klarar inte det manliga egot. Självklart börjar jag springa som en tok istället, vilket resulterar i en lång stund liggandes på golvet i fosterställning efter löpningen, där jag och min kropp förtvivlat ångrade mitt beslut att springa så fort.
Det suger att vara kille.