Namnet tyder på att det blir nedstämt. Och ja, det lever den upp till, i en viss procentuell avdel. Musikaliskt är det typisk indie rock, utan något som helst egen i sitt uttryck, ackompanjerat av en gnällig sångare och melankolisk text. Det sjungs om brustet hjärta och alla andra välfärdssjukdomar vi har i samhället. Även om de inte har något originellt i sig så är det rätt svårt att ogilla, åtminstone från min sida. Musikaliskt är det totalt harmlöst. Texterna låter som ett dussintals andra. Inget urskiljer dem från liknande grupper.
Men! Jag vill ändå hävda att det finns utrymme för denna skiva. Som bakgrundsmusik är den perfekt. Och ibland får de även till texterna! Jag menar, hur kan man inte uppskatta denna pessimism:
The only thing permanent about true love
is the pain you feel when it goes
Så visst, dra en genomlyssning. Den är väldigt kort om inte annat. Ett helt okej tidsfördriv, utan att lägga alltför mycket vikt på det negativa i ordet 'tidsfördriv'.
Spotify: Link
