”Riktig hiphop” är egentligen är hemsk term, som om den enbart vore myntad för att hylla sig själv och förnimma alla andra. Men tamigfan, detta är riktig hiphop!
Skivan innehåller allt som behövs för att klassas som en av de stora genom tiderna med kanonlåtar som Last Real Nigga Alive och I Can. Där den ena är en fetdiss mot andra rappare och den andra är en uppmuntrande låt om att göra något med sitt liv. Dessa två typer behövs på varje hiphop-skiva, i någon form. Nas brukar sällan vara känd för sina feta beats men vissa låtar på skivan håller riktigt hög klass.
Men skivan är inte Illmatic. Nas kommer alltid bli dömd efter det mästerverket och det är omöjligt för en människa att toppa ett sådant släpp. Därför känns även detta släpp lite halvdåligt, enbart för den sinnessjukt höga standard man har med Nas. Om detta släpp hade varit debuten för en ny, ung rappare hade han hyllats till skyarna, det vågar jag nästan säkert påstå.
Men... Skivan är inte Illmatic. Därmed inte sagt att den inte är bra. Men.. Inte Illmatic..
