Äntligen. En skiva att störa sig på. Been far too
long.
Musikaliskt låter de rätt likt Arctic Monkeys, som
uppskattas väldigt mycket. De får till soundet och ska ha mycket
beröm för det. Däremot är sångaren är sådan jag avskydde
direkt från början, inte minst beroende på de ibland extremt
tafatta texterna. I första låten klagar de på kritiker och
”haters”, på ett sätt som om en tolvåring hade resonerat kring
det. Ja, folk kommer recensera er om ni blir stora. Nej, alla kommer
inte gilla er. Grow the fuck up, kids. Utöver de väldigt störiga
texterna på vissa låter så är även rösten en stor nackdel.
Arctic Monkeys frontman, tillika sångare, Alex Turner, ger något
till soundet. Här tas det ifrån soundet. Otroligt tråkigt.
Ska man dissa någon inom musikbranschen skall det göras
bra, orginellt samt med omtanke. Eller, om man vill framstå som ett
rockband (som de förmodligen försöker), ska krikik mötas
med FUCK YOU.
Fast. Så dåligt är det inte. Fallet i fallet är att
denna skiva är den första på länge som inte faller mig i smaken,
den är i sig dålig inte, utan faller enbart kort i den hårda
konkurrensen. Jag vill bara ha något att gnälla på. Kanske borde
lyssna på Nickelback eller något sånt.
