-.-

Andrew Jackson Jihad - Ziggy Stardust

Skön spinoff på David Bowies berömda mästerverk, Ziggy Stardust. Extra plus för hans underliga röst och hur man verkligen hör det billiga, lo-fi-ljudet i låten. Sweet.

Santana – Abraxas

latin rock, jazz-rock, blues-rock

- Musik är föreningen av två älskade: melodin och rytmen. Melodin är kvinnan och rytmen är mannen. Detta påstod Carlos Santana och visst, i hans musik så kan man förstå vad han menar. Han är klassad som en av tidernas bästa gitarrister och på Abraxas så blandar han in mycket mer än bara riktigt vassa gitarrsolon. Det är en skön djupdykning bland jazz- och latinmusik som han blandar ihop till en dansant mix med tjutande gitarrer, bongotrummer och gör det till, som han själv säger, låtar med fantastisk rytm och melodi. Hans världsberömda cover av Fleetwood Mac's Black Magic Woman finns med. Singing Winds, Crying Beast, Oye Como Va och Hope you're Feeling Better är mina favoritlåtar från detta enastående album.

http://www.megaupload.com/?d=BJLX4OJM

Beck – Sea Change

alt rock/pop, lo-fi, mellow rock

Mannen som jämnt och ständigt blandar samman olika musikstilar gör här ett undantag. Denna skiva saknar inslag av funk, dansrytm, electronics och experimentiell musik, något som man annars kan förvänta sig av en Beckskiva. Det är avskalat till den nivån att på ett flertal låtar så hör man bara en akustisk gitarr och Becks stämma. Självklart kan man kritisera skivan på grund av att den saknar det där lilla extra och att det bara är en ”vanlig” terapiskiva. Huvudtemat kring skivan är nämligen just hjärtebrist, självupplevt av Beck. Däremot så känns det aldrig tradigt eller segt som så ofta kan bli fallet med sådana skivor. Det man får visar på att han inte behöver mixa ihop olika beat och spela en massa olika instrument för att det ska låta bra, han fixar det alldeles utmärkt med bara en gitarr. Han behöver inte ha ett album som är upptempo, det lugna funkar för honom också. Hjärtevärmande, intimt och Beck som du aldrig har hört honom: trött, nedstämd och ärlig.

mediafire.com/?dymylufky2m

Tori Amos – Little Earthquake

adult alt pop

Se bortom den ibland löjligt poppiga inramningen och det ibland löjliga pianospelet blandad med en kvinnlig röst – det är faktiskt bra. På sina ställen och i vissa låtar så skäms man som kille att lyssna på Tori Amos och gilla vad man hör. Hennes stil är oftast så extremt inriktad på unga tjejer, något som jag har svårt att relatera till. Trots detta så känner jag ändå en stark kärlek till vissa låtar som verkligen är kanonpoplåtar med bra text och en ljuvlig röst. Tori Amos är som person en motsägelsefull varelse. Om jag hade gått lös med fördomar om henne utan att veta något så hade jag antagit att hon var en frikyrklig galning, kär i hästar och en allmän virrpanna. Bara det faktum att hon under 90-talet hängde med Trent Reznor från Nine Inch Nails säger en hel del! En större kontrast mellan två artister och deras musik är svår att finna.

Småtrevlig, snäll musik med en rejäl tjejjig inriktning – som ändå funkar för manliga män som mig.

http://www.mediafire.com/?4iezzmf4jc2

Modest Mouse – Good News for People Who Love Bad News

indie, alt rock, noise pop

Modest Mouse klarar jag inte av i någon större utsträckning, ett helt album brukar vara svårt att lyssna igenom. Isaac Brook, sångaren i gruppen, har en extremt jobbig röst som efter några låtar får mig att fundera på om efterlivet inte är så pjåkigt ändå. Trots att jag har en stor avsky för hans röst så gillar jag bandet något enormt. De är i grund och botten ett helt ordinärt band men har lyckats skapa en egen identitet i det skrikiga och stökiga som deras musik ofta urartar i. Grunden i deras låtbyggande är gitarrerna som låter fantastiskt på sina ställen – än skrikigt, än lågstämt. Ett vanligt band med en egen stil – check it out.

http://www.mediafire.com/?dm0znky2yyy

Massive Attack – Blue Lines

Trip-hop, dance, electronica

Skaparna och gudarna bakom stilen trip-hops första skivsläpp är trollbindande. De blandar friskt ihop flera olika stilar och sammansmälter det till ett enda coolt, slickt beat. Vanligtvis så förklarar man termen trip-hop med fusion av amerikansk hip-hop och engelsk klubbmusik. Det man får då är ett laidback sound som maler på med tunga beat, samplingar och coola, låga röster. Blue Lines är verkligen en underbar skiva med en klar mörk omgivning på låtarna som bidrar till att man direkt hamnar i rätt sinnesstämning. Jag, the whitest boy in da hood, känner mig till och med som en råcool cityslicker på en mörk undergroundklubbs i London. Five Man Army, Safe from Harm och Unfinished Sympathy är de verkliga topparna på en skiva som saknar dåliga låtar.

http://www.mediafire.com/?yiz3dqtebmn

Bon Iver – For Emma, Forever Ago

singer/songwriter, acoustic

Tack Bon Iver. Jag fick uppleva ett ögonblick där jag kände lycka genom sorg, glad över att man som människa är kapabel till sådana känslor. Var ute en kväll på promenad i regnet med denna skiva spelandes genom mina hörlurar. Är det något den passar för så är det verkligen sådan tillfällen. Musiken är till stor del hjärtbristande och nedslagande. Man hör klangen av ensamhet och desperation i låtarna. Behövs nog inte beskrivas så mycket mer. Liknande Iron & Wine, Elliot Smith och en del drös andra lösdrivande, deprimerande gitarrpojkar med dåliga upplevelser av kvinnor samt livet i allmänhet.

http://www.mediafire.com/?kjnjzy22mmd

Fun. – Aim and Ignite

pop/rock

Gladpop vare här, kom å plocka!

En otroligt upplyftande skiva som är en vidareutveckling av The Kinks och The Zombies coola popljud under 60-talet. Ljudbilden är väldigt modern och utnyttjar nästan en hel orkester på sina ställen. För att dra en parallel till en nuvarande artist så känns Mika som en av mina toppkanditater. Musiken genomsyras av positivitet och can-go anda som får en att tro på livets positiva sidor, som om dom nu skulle existera.. Ett av fjolårets vassaste skivsläpp!

http://www.mediafire.com/?4jlbwamtlze

Emil Jensen – Orka då

pop, swedish singer-songwriter

RRRRR. Ere nått skånskar kan så är det sannerligen att uttala r på ett väldigt speciellt sätt. För en sann dryg 08:a som jag så blir det otroligt svårt att ta till sig en sådan här skiva i början. Uttalet är verkligen extremt, som om han med flit väljer att irritera oss i kungliga huvudstaden med hans grötuttal. När man kommer över tröskeln och har slutat fnittra åt hans dialekt så uppenbarar sig en väldigt trevlig ljudbild i huvudet. Musikarrangemanget är vackert, kort och gott. Texterna är tankvärda och fina. Rösten lämnar mer att önska men allt som allt så är det faktiskt riktigt bra. Ju mer man lyssnar desto mer vill man skeda med Emil när han säger meningar med alldeles för mycket r i för att vara hälsosamma.

http://www.mediafire.com/?utnwuxymtjm

Aberdeen City – Sixty Lives (Ep)

indie rock, alt rock

De stora idolerna för Aberdeen City hålls aldrig hemligt – Radiohead hörs överallt i låtarna. Det har uppstått en mängd band i Radioheads kölvatten under sena 90-talet och tidiga 00-talet. Aberdeen City är ett väldigt trevligt exempel på vad Thom Yorke och Co i Radiohead har influerat genom sin lusta för förnyelse under 90-talet. Det är finfint manglande gitarrspel som bidrar till en viss atmosfär i låtarna som är svårbeskrivligt. Det är enkelt, på ett väldigt slickt sätt, hur de kombinerar musiken med sången och texten, aldrig komprimeras något av delarna i låtarna för den andra. Att det aldrig strävar efter att vara annat är rock passar detta band väldigt bra, enligt mitt tycke.

http://www.mediafire.com/?n24wngknmz4