What's the deal med att gå solo å ändå göra samma grejs som görs med bandet? Exempel: Panda Bear ur Animal Collective och Fever Ray ur The Knife. Vill man gå solo så ska väl det ändå finnas en strävan att få blomma ut själv och inte fortsätta på bandets utstalkade väg? Att själv vilja göra något annat, något nytt och inte låta exakt som ens band gör.

Eller som våra egna "superhjältar" i Snook gjorde: Bröt upp för att satsa på en solokarriär och släpper då, på varsitt håll, två skivor som låter exakt likadant.. Här satsas på det egna, Ohyaa! Ingen diss mot någon av de två popsnörerna, I do rather enjoy them, utan finner det märkligt helt enkelt.

They see me rollin. Oh wait, can't..

Smör-RnB är något av det värsta som finns idag. Khaddafi aint got shit mot Bruno Mars och hans gelikar. Damnnn

Nog fan är det rätt stämningshöjande? Även om djurgårdarna lyckades elda upp sin egen flagga..

Who then shall dare to say that the Third Estate has not within itself all that is necessary for the formation of a complete nation? It is the strong and robust man who has one arm still shackled. If the privileged order should be abolished, the nation would be nothing less, but something more. Therefore, what is the Third Estate? Everything; but an everything shackled and oppressed. What would it be without the privileged order? Everything, but an everything free and flourishing. Nothing can succeed without it, everything would be infinitely better without the others.

- Abbé Sieyes

De var verkligen skickliga på att skriva i Frankrike förr i tiden.

Scott Walker – Scott 2

En av 60-talets stora artister, Scott Walker, är en som väldigt sällan nämns i dagens kontext av musik. Varför?
Det är för att han mest har spelat in och blivit känd för sina covers. När man pratar om musik från 60/70-talet så betonas alltid gruppens/artistens originalitet, att alla andra idag bara apar efter. Att hylla en cover-artist från 60-talet kan därför tyckas underligt. Scott Walker spelade inte enbart in covers, han var själv ett rätt vass låtskrivare men har fått störst uppmärksamhet för sina låtar av andra. Öppningslåten Jackie är ett utmärkt exempel. Några låtar finns med som han ligger bakom själv, såsom The Girls from the Streets och Plastic Palace People. Visst inte är de sämre än övriga låtar, något han själv insåg, för i senare skivor skrev han allt själv.

Det är pop-romantiskt, klubbinspirerat och rätt överdådigt. Det känns vansinnigt gammaldags, så om du är ute efter var de senaste beatsen Kanye West använder så får du leta någon annanstans. Plus att hans sångstil driver en till vansinne allt som oftast. Men bra är det. Och, trots alla sina brister, unikt! Charmigt - framförallt och överallt!

http://www.mediafire.com/?jb0f3x609a4lxwu