Morcheeba – Big Calm
Med ett namn som fär tankarna till afrikansk musik står
Morcheeba inte direkt för falsk marknadsföring. Även om det mest
är avspänd trip-hop man bjuds på – denna märkliga genre som 90-talet gav
upphov till och som Portishead samt Massive Attack perfekterade.
Morcheeba drar sig mer åt Portishaed än Massive Attack och det
stora fokuset är på den kvinnliga rösten, vilket verkligen
fungerar helt underbart tillsammans med musiken. Helgjuten. Ingenting dåligt med den.
Notorious B.I.G – Life after Death
Med en röst som om han alltid hade gröt i käften,
talfel och ett ständigt mumlande, visar Biggie varför han klassas
som en av de bästa. Här säger vi fuck off till intelligent hiphop
som ligger många så varmt om hjärtat. Här är det bitches n'
hoes, drugs n' killin' som gäller. Lättkränkta bör hålla sig
borta. Oftast är det rått, blodigt och visar upp en naken bild av
gangstervärlden – någon som en vit, medelklasskid utan några
”riktiga” problem totalt kan relatera till!
Men gud vilket flow grabben hade. Holy fuck. Låtarna,
musiken, texten, rappen. Holy fuck.
Tubelord - Our First American Friends
Musikaliskt är det modern rock, indierock, hipster-köret, eller vad det nu kallas. Det är faktiskt helt okej. Däremot är det totalt omöjligt att lyssna på tack vare sångaren.
Det som undras kring kan är varför jag lyssnar på denna då? Honestly, I don't know. Någon tipsade, jag lyssnade, blev besviken och fortsatte lyssna, om och om igen. Är det inte så man gör?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)