It is good to know Joey Barton goes down as easy as my first girlfriend.
- Andrey Arshavin
Elliot Smith – X/O
Elliot Smith är en stor personlig favorit. Om det råder inga tvivel. Hans musik fungerar som synonym till orden gloomy, calamity och sadness. Det är nog omöjligt att lyssna på honom utan att bli nedstämd. Men känslor är känslor och alla ska kännas! Och damn, hans musik fungerar på det ledsamma planet!
X/O fortsätter på den utstakade vägen och innehåller egentligen inget nytt. Inte heller behövs det. Inte heller hade det funkat. Skivan är som den ska och är alldeles perfekt. För vad den är. Självklart finns det brister men jag har svårt att ta så hårt på de. Inte heller kommer du göra det. Så länge skivan spelas när skivan ska spelas, i dess rätta forum, så är den perfekt. Att spela Elliot Smith på förfester är inte en bra idé.
Waltz #2 är nog hans bästa låt för övrigt.
Meat Puppets – Meat puppets 2
Det var ett tag sen utropet ”fem av fem” gick upp i mitt huvud precis när första låten på en ny skiva hade börjat. Om det är stilen, imagen eller soundet jag så faller för är osäkert. För en sak ska vara säkerställd: alla kommer knappast finna detta tilltalande. Men för oss som fallit för det garageiga, nedgående soundet som bland annat Violent Femmes står för så är detta en fullträff. Om rocken ska vara personifierad med något annat än Elvis så är det denna typ av musik: enkel, energisk och dekadent vacker, något som trots sitt relativt enkla budskap och mening är svår att få till. Meat Puppets gör det bra, om än långt ifrån Violent Femme så är det en skiva som såhär i efterhand kan sägas ha lagt en bra grund för alt rock-scenen under 90-talet. Skivan är från 84! Otroligt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)