Bright Eyes – Fevers & Mirrors
singer/songwriter, indie-pop
2000-talets i särklass bästa songwriter har han blivit kallad. ”Vår tids Dylan” är ett annat namn han tillskrivits. Denna taniga yngling har en bra intensitet och känsla i sin röst och är oftast bara ackompanjerad av simpel gitarr eller piano. Så självklart blir musiken då inriktad mera på hans texter eftersom inget annat sticker ut. Dylan hade en väldigt säregen röst som fortfarande idag väcker många och arga diskussioner om den är/var bra eller usel. Conor Oberst, som master mind och sångaren bakom Bright Eyes heter, har en vanlig röst. Tjafset blir mindre och en större publik kan ta till honom lättare än Dylan. Men nog om det. Det är bra, det är det inget snack om. Texterna sitter och jag gillar speciellt ”intervjun” han har med där han driver med sig själv och ideén om artister som svårupfattade, då han hela tiden ändrar åsikt och hävdar att han aldrig sagt en viss sak. Men vassare än skivan ”Lifted or the story...”? Meh.
