Oskar Fredriksborg!
Paul Simon – Hearts and Bones
Hög på kaffe och med en ny dator
sitter jag nu och hamrar knappar till något som ska vara en
'recension'. Men meeh, finner större intresse för hur tangentbordet
låter när jag slår ned tangenterna än att det jag skriver ska
vara innehållsrikt och bra.
En sak kring Paul Simon måste
erkännas: jag har aldrig riktigt tyckt om hans solokarriär. Simon
und Garfunkel är underbara men när han själv ska fylla ut ett helt
album räcker det inte till. Ja, Paul Simon är den stora talangen av
de två tottarna och det var han som gjorde det mesta av jobbet. Men
en skiva helt utan Garfunkels röst blir enbart tomt. Så har jag
känt på skivorna Still Crazy after all These years och Graceland.
Och nu kommer vi till menet. Mennet?
Hearts and Bones är min favorit av dem alla. Albumet är genomgående
fantastiskt och tråkigheten utanbliver. Detta är perfekt musik för
en långpromenad i stan, under en värmande sol och den där känslan
som ofta kommer in i en; jag älskar fan allt. Hearts and Bones har
ett så stort värde i en lugnande och upplyftande känsla att det
nästan borde klassas som terapi. Fjärdespåret, Think Too Much (B)
är en helt ultimat vår-sol-klad-låt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)