När vi ändå är inne på det spåret. Musikspåret. När får Florence + Machine börja anklagas för att vara sell outs? Vi bör väl vara en discodänga ifrån vid det här laget. Synd.





Visst finns det likheter. Eller? Producerat av nån Snookare? Stöld? Tror du jag orkar kolla up? Nej. Från och med nu ska jag börja ogilla saker utan att kolla upp fakta, rätt eller fel - I don't care. Södra Sidan, ni är först på listan. Grattis!

Sarkastisk banan.

White Sky

White Sky by Peter Dovärn
White Sky, a photo by Peter Dovärn on Flickr.

Efter ett sekel utan någon ny youtube-låt anländer äntligen en! Aesop Rock, skön hiphop, "smart" hiphop - sjunger sällan om bitches och om hur rik han är. Och man måste känna till båda sidorna av myntet, alla är inte som Jay-Z och det gör dem inte per automatik till dåliga rappare. Alla kan inte ha ett enormt bekräftelsebehov som den mannen. Men aja, bra låt, skön låt, fin historia.

Joanna Door

Joanna Door by Peter Dovärn
Joanna Door, a photo by Peter Dovärn on Flickr.

http://news.ninemsn.com.au/technology/8516006/pepsi-naming-contest-trolled-by-4chan

Åhh, internet. Jag älskar dig.
Påkörd bakifrån. Pratade idioten i mobil? Tro fan det.

Doomsday Sky

Doomsday Sky by Peter Dovärn
Doomsday Sky, a photo by Peter Dovärn on Flickr.

Bleeeeek

Cage the Elephant – Cage the Elephant



Äntligen. En skiva att störa sig på. Been far too long.

Musikaliskt låter de rätt likt Arctic Monkeys, som uppskattas väldigt mycket. De får till soundet och ska ha mycket beröm för det. Däremot är sångaren är sådan jag avskydde direkt från början, inte minst beroende på de ibland extremt tafatta texterna. I första låten klagar de på kritiker och ”haters”, på ett sätt som om en tolvåring hade resonerat kring det. Ja, folk kommer recensera er om ni blir stora. Nej, alla kommer inte gilla er. Grow the fuck up, kids. Utöver de väldigt störiga texterna på vissa låter så är även rösten en stor nackdel. Arctic Monkeys frontman, tillika sångare, Alex Turner, ger något till soundet. Här tas det ifrån soundet. Otroligt tråkigt.

Ska man dissa någon inom musikbranschen skall det göras bra, orginellt samt med omtanke. Eller, om man vill framstå som ett rockband (som de förmodligen försöker), ska krikik mötas med FUCK YOU. 

Fast. Så dåligt är det inte. Fallet i fallet är att denna skiva är den första på länge som inte faller mig i smaken, den är i sig dålig inte, utan faller enbart kort i den hårda konkurrensen. Jag vill bara ha något att gnälla på. Kanske borde lyssna på Nickelback eller något sånt.