The Smashing Pumpkins
grunge, alt rock, indie rock
Det enda band som kan sättas över Nirvana i grungesammanhang är The Smashing Pumpkins. I Nirvana var det Kurt Cobain som styrde och ställde. Smashing Pumpkins hade frontmannen Billy Corgan. Där Nirvana oftast drog åt det mera polerade och lättsamma soundet, om det nu ens går att säga så om grunge, så var Pumpkins mera metalinriktat. Det blir såklart en perfekt matchning till Corgans röst, som verkligen inte är någon skönsångare av rang. Kvalitéer, som brukar betraktas som klassiskt bra för en sångare att besitta, saknar han nästan helt. Hans röst kan nästan beskrivas som en rasp, en slö såg eller något annat rostigt verktyg. Däremot så finner den verkligen sitt rätta forum i deras musik, eller kanske, deras musiken finner sitt rätta forum i hans röst. En sort harmoni finns mellan musik och rösten här som gör att det funkar på ett bra sätt. Texterna är inriktade sig på tonåringar med all ångest och problem som medföljer att växa upp. Det blir dock alltid sekundärt i Pumpkins fall eftersom det som alltid slår en är derasmusikaliska färdighet, då främst i användning av gitarrer.
Gish är deras debutalbum, släppt samma år som Nirvanas Nevermind. Bortsett från den charmiga dream pop-låten Daydream så är det distortion-gitarrer som styr plattan, till en mindre del än det skulle få senare. I Am One är en av de bättre låtarna de någonsin har släpps. Resterande kan kännas rätt så platta, undantaget ett fåtal andra.
http://www.mediafire.com/?miew40wzyk5
På Siamese Dream har de fått ett par år att jobba på sitt sound och hur de vill låta. Resultatet blir en raktigenom förbättrad, uppgraderad skivan. Flertal klassiska hits såsom Cherub Rock, Today och Disarm. En av 90-talets största alt rock skivor.
http://www.mediafire.com/?mdqdqyv3dyo
Hur då försöka toppa Siamese Dreams? Två år tog dom återigen på sig för arbetet med skivan och det som släpptes kan verkligen klassas som ett mastodontsprojekt. Mellon Collie and the Infinite Sadness är ett dubbelalbum där de verkligen ger oss 100% av deras register. Det hela känns nästan som en komplett diskografi över bandet. Mycket njutbart, om än inte samma genomgående perfektion som Siamese Dreams besitter.
http://www.mediafire.com/?24zhygugnz1
