Bright Eyes - Lifted or The Story Is in the Soil, Keep Your Ear to the Ground
Vet du en bättre nutida låtskrivare? Utmanarna till Conor Oberst går att räkna på ena handen utan tvekan. Vanligtvis så är hans skivor inte så här välproducerade utan är betydligt ”skitigare” och råare. Popinslagen är mer förekommande än på någon annan av hans skiva vilket gör denna till den mest lättillgängliga. Fokus ligger, och kommer alltid att ligga, på hans texter men rytmen och instrumenten får betydligt större utrymme här. Ett flertal låtar är rentav så poppiga att de skulle platsa på en radiostation. Främst låtarna Method Acting och Bowl of Oranges visar på den perfekta blandningen av det mera poppiga inslagen och hans dystra budskap. Det är delvis kärlekstrånande, delvis fullt av depressionsproblem och alltid är det beskrivet helt underbart. I låten Lover i Don't Have to Love finns ett flertal stycken som är talande för Conor Oberst:
I want a lover I don't have to love
I want a girl who's too sad to give a fuck
You write such pretty words
But life's no storybook
Love's an excuse to get hurt
And to hurt.
Do you like to hurt?
I do, I do
Then hurt me...
Folk kommer förmodligen klaga på hans röst. Nej, han kan inte sjunga. Inte heller kan Axel Rose, Håkan Hellström eller Oskar Linnros göra det men det verkar funka ändå. Här blir det en till komponent till ljudbilden. Genom att beskriva saker så desperat och nedslående så tar hans röst det till en nivå. Hade det varit en skönsjungande pojke hade en stor del av charmen gått förlorad. Desperata saker ska förmedlas genom en som upplevt dem och, framförallt, med känsla, något som Conor Oberst har ett enormt överskott av.
Skivan kommer funka för alla som någon gång har stött på problem i form av kärlek. Sista spåret på skivan, Let's Not Shit Ourself(To Love and to be Loved), är min personliga favorit av hans många låtar.
http://www.mediafire.com/?zgxtmjzzvm2
