Med reservation för att jag kommer göra en kovändning men.. Here it goes!
Vilken överskattad lallare! Hör man Ryan Adams så är det alltid följt av synonymer för underbar, skicklig och en modern klassiker. Den här skivan förtjänar inga sådana synonymer! För det första så är det alldeles för smörigt, på gränsen till vad ett pojkband skulle kunna sjunga om. Han hyllas även för sin skicklighet med gitarren, inget sådant här finns att finna. Han hyllas även för sin skicklighet med ord, den återfinns dock i vissa låtar.
Undrar hur det hade varit om han inte hade haft sitt perfekta utseende, vem fan hade lyssnat på honom då? Musiken saknar både substans och känsla, jämfört med Elliot Smith och andra dudes som faktiskt är kungar av denna genre. Anledningen till att han är populär är för att tjejer vill bli charmad av honom, en snygging med gitarr. En riktig mumsig dagdröm! För att vara lite mansgrisig av sig så är detta smörig musik att få tjejer på fall med. Har inget annat värde. Knappt det duger den till. Usch.
Nu får man se om jag ändrar mig efter ett tag! Prolly not.
http://www.mediafire.com/?k5qdwjyougw
