Det må vara en EP som endast består av sex låtar (plus två ”bonuslåtar”) men det känns verkligen som ett fullformatssläpp! Skivan är så packad med ilska, ångest och hat att oinsatta säkerligen blir chockade. För en annan så är det just detta det som gör Nine Inch Nails så bra. Det är inte lika destruktivt som det senare skulle bli med The Downward Spiral men desto mer hatiskt. Ren och skär energi slängs ihop till sex låtar och resultatet är oslagbart. Jag har aldrig hört en skiva eller EP med mer ilska, hat och ös än på denna.
Trent Reznor valde själv EP-formatet av anledningen att han ansåg att en hel skiva med samma stuk skulle bli förlöjligande. Att det skulle bli för mycket av det goda och att budskapet skulle gå förlorat om den hade varit för lång. Ett val som förmodligen var till det bästa. Men ändå, om jag kunde få välja så skulle jag vilja ha en dubbelskiva i detta stuk av honom, gärna en som släpps i remastrade versioner vartannat år tills jag dör!
Han är också den enda som haft med ordet Fist Fuck i en låt och vunnit en grammy för det!
Jämför gärna Nine Inch Nails låt Wish och Linkin Parks cover av den. Ett gäng trevliga småpojkar som ska vara farliga och mörka. Lolers.
i'm the one without a soul i'm the one with this big fucking hole
no new tale to tell twenty-six years on my way to hell
gotta listen to your big time hard line bad luck fist fuck
don't think you're having all the fun
you know me i hate everyone
http://www.mediafire.com/?zzuojkz3dzo
