Skivan är väldigt skickligt producerad – på gränsen till overdone. Har man svårt för hårt producerad indiepop kommer det bli en utmaning att gilla skivan. Jag brukar ligga i den kategorien, det är en genre som brukar störa mig väldigt mycket. Men denna skivan kanske kan bli ett guilty pleasure, för jag gillar den verkligen. Självklart har den problem med kontinuiteten men det struntar vi i! De låtarna som är bra är väldigt bra. Och faen, den instrumentala biten i första låten 'Helena Beat' påminner mig om en grupp jag inte kan sätta fingret på. Om den är samplad eller enbart påminner om en låt är jag osäker på.
Ofta talas det om p3-pop i dagens media. Eller, jag talar ofta om p3-pop. Här är ett typexempel på en grupp som faller i den kategorin. Deras ljudbild är så modern den kan bli (inom sån musik) och det är väldigt lättgillat. Faktum är. I dare you. Lyssna på 'Pumped up Kicks' och säg att du inte gillar den. Om du kan motstå låten kan du lika gärna lämna in din kropp för forskning, då du uppenbarligen inte är mänsklig!
Minst sagt en trevlig överraskning. Självklart kommer denna skiva aldrig bli en klassiker eller spinna runt på musikkritikers firmafester. Men ta den för vad det är. Den är väldigt likeable.
The Challange!! Pumped up Kicks Klickarå. Fag.
